Håller på att fira julafton nummer 2 hemma hos mormor just nu. Har öppnat massa julklappar och ätit en mängd julmat!
God jul på er! :)
Uppe sitter kväll.
Är hemma hos pappa Tyresö. Har ätit julmat, bakat julgodis och klätt granen. Sitter framför Bingolotto i hopp om att vinna nån miljon! :)
Hälsade på i Trosa.
Måste erkänna att min dag faktiskt har vart riktigt mysig. Jag och mormor åkte faktiskt till Trosa för att luncha med mamma. Flyttade därifrån för 5 år sen men trots de var Trosa sig likt. :) Jag och mormor gick även en liten promenad, Trosa är verkligen mysigt. Hälsade även på mammas jobb och hennes gulliga kollegor. Gav de en glöggcheesecake som jag bakade dagen innan.
Därefter återvände vi till Stockholm och hjälpte henne med att köpa gran och lite paket och julmat. Så det har vart super mysigt!!
I can kiss away the pain.
Insnöad...
I fredags var det cellgifter på schemat och jag känner mig äntligen som vanligt igen, vilket är super skönt. Dock har jag lyckats få någon inflamation i ryggraden(?). Gör svin ont och de blir nästan bara värre så måste besöka läkaren någon dag. Men från det ena till de andra, kan någon typ vänlig person skotta fram min bil? :(
Mitt och mormors pepparkakshus!
Måndag morgon.
Hur som helst är det återigen snart fredag och eftersom det är jämn vecka så är de dags för en ny dos gifter. Usch! Känner redan nu hur ångest börjar krypa över mig. Men snart så är det förhoppningsvis över!
Nu ska jag ta och dra på mig lite kläder och peruken. Så ska jag sticka över till Mayas salong i Bandhagen.
Långt långt bort härifrån.
Ta mig långt långt bort härifrån, så långt som ja kan gå.
Ja sluter mina ögon för en stund.
Ta mig långt långt bort härifrån, så långt som ja kan gå.
Ja vet ja vill leva me mig, ja e tacksam ändå
Ibland vill ja bara dra härifrån,
Men ja kämpar varje dag på den väg ja går.
Min värld e inte grå men de finns mycket att förändra.
Motgång gör ont men ja vet ja måste kämpa.
Inget kommer gratis, ingenting e lätt..
En fart fylld fredag.
Igår hade jag en fart fylld dag. Vilket faktiskt vart riktigt skönt och roligt. Började med att Jossan kom hem till mig en stund innan vi åkte in till stan för att kolla julklappar och luncha. Var hundra år sen jag gick och kollade i affärer i stan så de vart trevligt. Lyckades också bli klar med alla julklappar!
Efter staden åkte vi hem till mig igen innan hon drog vidare och jag plus mamsen gick på X Factor finalen. Det var super kul. Min morbrors tjej Eva hade fått 2 st vip biljettet så vi fick liten välkommsdrink, mat och snack innan programmet började samtidigt som de tidigare deltagarna var där och sjöng och skrev autografer. Sen hamnade vi 3 rader från scenen så man såg allt jätte bra, riktigt roligt och bra var det faktiskt. Var extra roligt att Awa vann också. :)
Hej mitt vinterland! :D
Snökaooos
Från det ena till det andra så ska vi flytta igen! Haha. Egentligen orkar jag inte flytta mer eftersom jag och mamma nästan alltid flyttar vart annat år. Men sen visade mamma mig en enormt fin etage lägenhet och jag vart såld! Mamma började balla ut ett tag och börjar tveka lite och fick några hatblickar från mig men nu är den vår! Så 1 mars flyttar vi, kanske tidigare vi får se men troligtvis 1 mars! SÅ GLAD! En liten smygtitt av lägenheten.
Ni är min styrka.
Jag hatar det här mer än någon annan. Jag ställer mig själv frågan "varför just jag?" varje dag. Även fast jag vet att jag aldrig kommer få svaret på den frågan så fortsätter jag hoppas på att en dag, en vacker dag ska någon komma med svaret till mig. Någon ska helt plötsligt förklara för mig varför just jag.
Medans jag hoppas på mirakel så måste jag faktiskt säga att jag är extremt trött på den här jävla skiten nu. Jag vill bara slita den ur min kropp och va frisk igen. Är så trött på de tuffa cellgiftbehandlingarna som slår ut mig. Det enda jag gör är att må riktigt dåligt, vara irriterad, försöker äta något, går upp i vikt och sover, jag sover mer än vad jag är vaken. Min kropp orkar inte ta emot mer gift, jag orkar sitta upp i ca 10 min sen måste jag lägga mig igen för kroppen orkar inte.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig utan mer tro på mig. Ge mig styrka istället för att trycka ner mig mer. Jag vill bara att folk ska försöka förstå så att dom själva förstår att de faktiskt är väldigt tufft för mig just nu. Även fast jag är extremt dålig på att höra av mig just nu så betyder ni extremt mycket för mig. Jag hade aldrig, aldrig någonsin klarat det här själv. Ni ger mig styrka, glöm inte de.