cassandrajuliab.blogg.se

Näst sista cellgiftsbehandlingen fick jag i fredags. Därför jag vart extremt off här på bloggen. Sen har jag även vart så otroligt jävla glad! Måste dock erkänna att jag spydde i fredags. För första gången under 5 månaders cellgifter så spydde jag. Antar att de var för bra för att va sant och att de nästan va meningen att jag skulle snubbla på målsträcket. Kan dock inte klaga eftersom jag bara har 1 gång kvar och efter att tagit mig igenom 11 stycken behandlingar så klarar jag 1 till. 
Nu mår jag iallafall bättre, inte hundra men bättre. Har ett ganska fullspäckat schema denna vecka så ska försöka hinna med allt och inte glömma bort något. På schemat idag står de att jag ska hälsa på gammelmormor och köpa födelsedagspresenter. Så börjar bli dags för mig att dra på mig lite kläder. 

Jag kan inte beskriva min glädje, lättnaden jag känner i hela kroppen. Jag har aldrig vart såhär glad över ett brev! Idag fick jag nämligen reda på att jag endast behöver 6 månader cellgifter. Vilket innebär att jag bara har 2 gånger kvar sen är jag fri, fri från helvetet och mitt liv kan börja igen!! ÅÅh jag är så glad glad glad!!

 

Jag är osäker och extremt okunnig därför behöver jag er hjälp. Jag måste få tillbaka rutiner, jag måste börja tänka på vad jag äter och jag måste absolut börja röra på mig. Därför skulle jag bli jätte tacksam över råd och tips hur jag kan gå tillväga med detta samtidigt som jag är sjuk, samtidigt som jag går på cellgifter. 
Jag kommer snart att vara färdig med mina behandlingar och mitt mål då är att komma iform, få upp konditionen och gå ned i vikt. För under dehär 6 månaderna har jag gått upp extremt mycket i vikt och vill gå ned allt och lite till. Därför skulle jag bli jätte jätte glad om ni har tips och råd som kan hjälpa mig. 

Röntgen gick bra igår förutom att jag inte mådde nå vidare när jag var klar. Men jag tror att kombinationen av tom mage, 1 liter ljummet vatten och kontrastvätska inte var så bra för mig men var som sagt tvungen. Efter lite mat och flera timmars sömn så vart det bättre och mår hyffsat okej just nu.
Ska alldeles strax kliva upp ur sängen och  tänkte testa sminka mig idag. Ska iväg på lite ärenden och tänkte att det kunde vara lite kul att se mindre sjuk ut.  

 

Känner att det är dags för ett positivt inlägg eller snarare ett ikke deppigt inlägg. Känns som jag endast bloggar då jag känner mig nere och dränkt i ångest. Fast det kanske beror på att  det är då bara vill skriva av sig och få ut alla sina tanakar, funderingar och känslor. 
Men det ska jag inte göra idag iaf, för jag mår faktiskt hyffsat okej just nu. Börjar dock bli lite små nervös inför röntgen på måndag och dess provsvar. Hoppas verkligen att allt ser bra ut, skulle vara extremt skönt iaf. Annars då? Det har inte hänt så mycket i mitt liv utan de rullar bara på. Pappa rakade min skalle förra helgen och konstigt nog så har mitt hår redan börjat komma tillbaka även fast jag fortfarande går på cellgifter. Är det normalt!? Det som kommer nu, kommer de håret vara kvar och bli längre och längre eller hur funkar det? Eller kommer jag tappa de också? Ah jag förstår ingenting, glad vart jag iaf när jag kände på min skalle och man känner hår, som en igelkotte på huve! Åh gud vad jag saknar mitt hår.. Vill bara att de ska växa ut, växa så mycket så att jag sedan kan gå och sätta i långt och fint löshås, hah! 

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och jag undrar verkligen när denna otur ska växla över till tur. Planen för mig var en behandlingsperiod av cellgifter i 6 månader. En mängd blodprover, en mängd läkarbesök och cellgiftsbehandling varannan fredag. Starten av denna mardröm skedde 7 september 2012 och den 8 februari 2013 skulle mardrömmen vara över. Det är vad jag trott, vad jag gått och hoppats på och räknat med. Men så är tydligen inte fallet längre.. Även fast inget är hundra än så sa min läkare till mig i torsdags att jag ska vara beredd på att de kan bli 2-4 behandlingstillfällen till. Jag vill inte mera! Jag har fått tillräckligt med gift i kroppen som gör att jag egentligen aldrig mår bra. Jag kan inte ens längre titta på mig själv i spegeln.. 
Det här året ska bli mitt år har jag sagt så snälla låt detta få bli mitt år också.. 

 

Vissa dagar är tuffare än andra och idag är det en sån dag. 

Idag är det dagen före en cellgiftsbehandling och jag mår alltid dåligt dessa torsdagar. Hela kroppen mår konstigt och dåligt, ångesten fyller hela min kropp och humöret är inte på topp. Sen kan jag också få ganska konstiga och sjuka idéer ibland som idag till exempelt. Medans jag och mamma traskade omkring i koridorerna på sjukhuset sa jag till henne att jag hoppades på att jag kunde få en extrem ångest och panik attack så att de skulle vara tvungna att söva ned mig för att kunna ge mig cellgifter hahah. Det är ju inte direkt någon normal tanke men det skulle vara så otroligt skönt. Eller om dom bara kunde kom hem till mig istället så jag slapp åka till sjukhuset. Jag kan inte direkt vara den enda som mår skit redan påvägen till sjukhuset och dessutom hatar lukten av sjukhus.. ussch ryser i kroppen av bara tanken..
Men som sagt imorgon är det dags igen. Imorgon tar jag min tionde cellgiftsbehandling. 

ps. Jag måste bara tipsa er andra om buttericks. Jag fick en peruk av landstinget som jag bara hatar. Den är kort och ful plus att den dessutom är brun för dom hade inga röda.. Men så satt jag och googlade lite och hittade min nya peruk. Den är lång, röd och har dessutom lugg plus att den verkligen sitter kvar på huvudet också. För endast 349kr på buttericks har jag köpt min nya frilla, den är tyvärr i syntet men jag älskar den! 

 

Jag mår bra och det nya året rullar på. Men jag undrar en sak och jag vet att många av er kanske inte är särskillt "vana" eller "kunniga" när de gäller cancer och cellgiftsbehandlingar. Men om nån av er är det så hör gärna av er för de finns en del funderar gällande detta. och jag vet, har gått på cellgifter sen i september men de dyker fortfarande upp frågetecken. Just nu skulle jag vilja veta om sår eller liknade i munnen är normalt att få? Just nu har jag ett irriterande område under tungan som jag inte kan se men som gör super ont ungefär hela tiden. Är de normalt? Bir extremt tacksam för svar. 

Julen är över och ännu ett helt år har gått. Jag hoppas verkligen de flesta av er har haft en mycket bättre år än vad jag haft men år 2012 äe inget år jag kommer vilja lägga på minnet eller hylla för. Att man ens kan ha så mycket otur på ett och samma år. Då borde man ju kunna ha en massa tur och glädje något annat år eller? Jag hoppas i alla fall att dehär året blir mycket mycket bättre.
Jag ska bli frisk, jag ska flytta, jag ska ut och resa, jag ska göra så mycket saker som den här hemska sjukdomen tog ifrån mig förra åren.