Jag har en känsla av att folk inte riktigt förstår hur jävla tufft allt det här är för mig egentligen.
Jag hatar det här mer än någon annan. Jag ställer mig själv frågan "varför just jag?" varje dag. Även fast jag vet att jag aldrig kommer få svaret på den frågan så fortsätter jag hoppas på att en dag, en vacker dag ska någon komma med svaret till mig. Någon ska helt plötsligt förklara för mig varför just jag.
Medans jag hoppas på mirakel så måste jag faktiskt säga att jag är extremt trött på den här jävla skiten nu. Jag vill bara slita den ur min kropp och va frisk igen. Är så trött på de tuffa cellgiftbehandlingarna som slår ut mig. Det enda jag gör är att må riktigt dåligt, vara irriterad, försöker äta något, går upp i vikt och sover, jag sover mer än vad jag är vaken. Min kropp orkar inte ta emot mer gift, jag orkar sitta upp i ca 10 min sen måste jag lägga mig igen för kroppen orkar inte.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig utan mer tro på mig. Ge mig styrka istället för att trycka ner mig mer. Jag vill bara att folk ska försöka förstå så att dom själva förstår att de faktiskt är väldigt tufft för mig just nu. Även fast jag är extremt dålig på att höra av mig just nu så betyder ni extremt mycket för mig. Jag hade aldrig, aldrig någonsin klarat det här själv. Ni ger mig styrka, glöm inte de.
Jag hatar det här mer än någon annan. Jag ställer mig själv frågan "varför just jag?" varje dag. Även fast jag vet att jag aldrig kommer få svaret på den frågan så fortsätter jag hoppas på att en dag, en vacker dag ska någon komma med svaret till mig. Någon ska helt plötsligt förklara för mig varför just jag.
Medans jag hoppas på mirakel så måste jag faktiskt säga att jag är extremt trött på den här jävla skiten nu. Jag vill bara slita den ur min kropp och va frisk igen. Är så trött på de tuffa cellgiftbehandlingarna som slår ut mig. Det enda jag gör är att må riktigt dåligt, vara irriterad, försöker äta något, går upp i vikt och sover, jag sover mer än vad jag är vaken. Min kropp orkar inte ta emot mer gift, jag orkar sitta upp i ca 10 min sen måste jag lägga mig igen för kroppen orkar inte.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig utan mer tro på mig. Ge mig styrka istället för att trycka ner mig mer. Jag vill bara att folk ska försöka förstå så att dom själva förstår att de faktiskt är väldigt tufft för mig just nu. Även fast jag är extremt dålig på att höra av mig just nu så betyder ni extremt mycket för mig. Jag hade aldrig, aldrig någonsin klarat det här själv. Ni ger mig styrka, glöm inte de.
