cassandrajuliab.blogg.se

Bloggar fruktansvärt dåligt och kommer nog tacka för mig snart. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Dessutom har jag förtillfället hamnat i något slags depression och mår inte så särskillt bra. Värsta av allt är att jag vill så otroligt men kroppen hänger inte med, den orkar inte. 

Fick idag förfrågan om att lägga upp en video här på bloggen, en video om att ungdomsavdelningar borde införas på de svenska sjukhusen. Jag kan inget annat än att hålla med de personerna som skapat denna video och kämpar för att detta ska ske. Att få ett cancerbesked är bland de värsta en person kan vara med om, bara ordet cancer är starktladdat. Jag har sagt de många gånger till folk i min omgivning att jag faktiskt hade velat träffa på folk i min egna ålder, folk som förstår vad jag går igenom. Istället hamnade jag på "pensionärsavdelningen" där jag ansåg vara lilla barnet. Alla sjukhusbesök, hela min kamp emot cancern hade blivit så mycket lättare om det fanns en avdelning för oss ungdomar. 
Så jag ber er nu, alla som läser detta inlägg. Ta dig tid och kolla på den här videon. Ungdomsavdelningar behövs. 

 

 

Jag byter frisyr lite hejvilt just nu men de är bara för att jag känner så otroligt obekväm i det mesta. Jag verkligen saknar mitt röda långa hår. Vill bara kunna göra olika frisyrer, bara kunna sätta upp håret i en toffs utan att man ser att de faktiskt är en peruk jag har på huvudet.. 
I alla fall har jag haft en del ångest över vad jag kommer ha på huvudet när jag fyller år vilket är ganska snart, faktiskt redan på lördag och redan imorgon ska jag firas med mina vänner. Utan att överdriva så har jag googlat nästan varenda dag för att försöka hitta en schysst peruk. Helst en peruk som är lång och med riktigt hår. Men det är fan inte lätt att hitta, vilket jag tycker är väldigt konstigt. Mitt hår var mitt allt, mitt hår byggde upp mitt självförtroende sen tar den här jävla skit sjukdomen allt ifrån mig och jag kan inte hitta en peruk jag trivs med pga det dåliga utbudet? Det borde finnas massor med olika perukbutiker för oss som faktiskt blir drabbade och dessutom borde man sänka de extreama priserna. Inte nog med att ens liv stannar upp fullständigt så blir man ruinerad om du vill ha 2 peruker eller kanske 3. 
Usch vad jag babblar på.. Det jag egentligen ville säga var att jag köpt en peruk, denna gång inte från buttricks utan en med äkta hår. Älskar mina röda peruk från buttrick men ville ha en till som är äkta hår, en lång. Så vad tycker ni? :) 

 

Man kan inte förvänta sig att alla ska förstå den resan man kommer färdas igenom när läkarna berättar för en att man är cancersjuk. Varken jag eller någon annan kommer kunna förklara för er hur man känner sig, hur jäkla tufft de plötsligt blev att kliva upp ur sängen på morgonen. Jag har aldrig tänkt och funderat över så många saker på en och samma gång tidigare, plötsligt blev allt ett enda stort frågetecken.
Det är absolut inte lätt att få reda på att man har cancer när man har hela livet framför sig. Jag är för ung? Ingen i min ålder eller ännu yngre ska behöva genomgå något så hemskt som cancer, eller ingen ska egentligen behöva det. Och värre blir det när du inte vet vart du ska vända dig? 

Jag hade önskat att de fanns någon som snart vart klar med den resan som jag precis skulle påbörja,  Någon som bara hade velat dela med sig av sin resa, sina tips och bara hade kunnat svara på mina frågor. 
Därför har jag nu bestämt mig att bli en stödperson inom cancerfonden. Den 13 april ska jag på en heldags utbildning för att bli stödperson. 

Kan jag hjälpa och finnas för andra unga personer som snart kommer påbörja sin resa så finns jag där mer än gärna. 

 

Förkylningen ligger kvar i kroppen och ångesten över att jag inte tränat sen i onsdags kom nog redan i fredags/lördags. Men vad ska jag göra? Bara att acceptera läget och hoppas på att jag snart är frisk igen.
Idag kommer jag faktiskt tillbringa dagen i min gamla hemstad Trosa. Är faktiskt här nere redan nu!  Var nere en sväng innan jul men innan dess var det nog flera år sen jag var här. Roligt att se att allt ser i stort sätt likadant ut, haha! Men det är mysigt. Anledningen varför jag är här nere är faktiskt att jag ska träffa en gammal vän som jag inte träffat på närmare 3-4 år kanske? Så ska de bli jätte roligt! 

Hoppas ni alla får en underbar dag & låt inte solen lura er för det är faktiskt fortfarande rätt kyligt ute!

Jag får tydligen aldrig var frisk. Idag vaknade jag av att jag inte kunde andas, ja såklart har jag blivit super täppt i näsan, kliar och gör ont i halsen, hostar och har ont i huvudet. Så på något konstigt vis har jag lyckats dra på mig värlens förkylning. Jag som absolut inte har tid att vara sjuk, jag måste träna plus börja handla och fixa inför min födelsedag nästa vecka. Helt otroligt att man kan bli dunder sjuk över en natt. Får krypa ned i soffan under täcken och bara mysa idag och förhoppningsvis vakna upp frisk imorgon? ;)

Ledsen för att jag inte bloggat men de här hänt så mycket tragiskt runt mina nära och kära. Ibland är livet verkligen orättvist. Jag kan verkligen inte först varför allt de hemska alltid ska hända de personer som redan har de tufft i livet. Förstår inte varför man ska jobba och slita så mycket som man gör, varför man ska spara en massa pengar istället för att spendera dom. Aldrig kommer man vara beredd på allt de tråkiga som händer, aldrig kommer vi veta när olyckan är framme. Så varför inte leva livet så mycket som bara går? 

 

Även den starkaste faller ned i gråt ibland men det gör vi alla. Idag har det gått exakt 3 veckor sedan min sista cellgiftsbehandling och jag känner mig verkligen befriad. Känner mig som en ny människa, går det? Som den kämpe jag är så har jag lyckats ta mig till gymmet även 3 dagar denna vecka med. Känner mig som ett litet ego men fan va jag är grym. Det är inte många av er där ute som förstår mig just nu och jag kan inte riktigt förklara men att ha vart sjuk en längre period och sedan blivit frisk och ändå stå på benen igen, de är stark. Riktigt jävla starkt. Även fast de dalar ibland så finns alltid orken i benen att resa sig upp igen. 
Det är mycket jag vill göra, mycket jag vill säga. Men de enda jag kommer säga mer idag är fan va de känns skönt!