cassandrajuliab.blogg.se

 

Jag hatar sömnlösa nätter för jag älskar verkligen att sova. Fatta va enkelt allt är när man sover. Allt som sker i världen rullar på och du har ingen aning om vad som händer, du slipper alla tankar och känslor. 
Just nu kan jag verkligen inte somna, även fast jag gäspar och gäspar så kliar det fruktansvärt mycket på en mängd otäcka utslag jag fått runt hela halsen. Och jag vet, att klia tillbaka är inte det bästa lösning men pratade med sjukhuset tidigare och jag skulle ringa tillbaks imorgon om de inte hade blivit bättre. Så antar att de blir en sväng in till sjukhuset imorgon eller på onsdag. Alltså bläää, kan de aldrig bli bra!? Inte nog med att jag har cancer så är jag förkyld också och nu ska jag lyckas få hemska utslag på hela halsen... Gud, om du nu finns där uppe så snälla förklara varför eller snälla det räcker nu, låt mig bara bli frisk igen. Tack tack i förhand!

 

 

Denna helg har jag verkligen haft sjukt mycket att göra. 
I fredags var det ju Swedish House Mafia vilken var så sjukt jävla mäktigt. Är verkligen jätte jätte glad att jag gick på, för det kommer verkligen vara ett minne för livet! Jag planerade till och med in mina cellgiftsbehandling efter detta så att jag kunde gå på SHM. Fick lite ny energi faktiskt, för dom var verkligen grymma. Helt jävla magiskt vare!
Sen i lördags vare dags för min mormor att flytta. Det var bara att kliva upp tidigt på lördags morgonen för att åka över till mormor att flytta hela dagen. Så efter att ha bott i sitt radhus i ca 45 år så har hon nu flyttat in i världens mysigaste lägenhet som faktiskt jag hittade åt henne, haha! Vid 15 tiden kom pappsen och hämtade mig och lillebrollan för att åka ned till Gnesta och fira min kusin som fyller år i veckan. Efter Gnesta så stack jag över till Garpen en sväng för att träffa han och grabbarna lite innan dom skulle ut och partaja på krogen. 
Sist men inte minst söndag även då vare upp tidigt för att fixa och slänga det sista hos mormor. Så igår kväll deckade jag ganska hårt och vaknade inte först telefonen ringde vid kvart i 9. 
Så denna helg har de vart full rulle hela tiden. Känns väldigt skönt faktiskt, älskar att göra saker eller speciellt att kunna göra saker. Känner mig frisk då. :) 

Godmorgon på er!
Inte bara att cancer och alla dessa hemska cellgiftbehandlingar slår ut mig totalt så har jag självklart gått och blivit dunder förkyld. Lucky me! Som att det inte räcker med cancern? Och självklart skulle förkylningen komma denna vecka då jag har massa annat roligt planerat så som Swedish House Mafia på fredag!! Så nu ligger jag nedbäddad i soffan och försöker med allt för att bli frisk. För oavsett jag kan andas eller inte på fredag kommer jag inte missa SHM.. 
Så om ni har tips för täppt näsa, tungt huvud och slemhosta kasta hit dom! :) 

Jag känner mig ganska äcklig faktiskt.
Nu för tiden vill jag inte rikitgt duscha längre. Jag brukade tidigare älska att duscha, men nu när jag väl duschar fylls hela jag med ångest. Jag kan nog inte förklara känslan av att stå där i duschen, luta huvudet lite bak för att blöta ner håret som man sedan shampoonerar, men jag kan inte. Jag kan inte på grund av att jag inte har något hår kvar. Från att haft en hel kalufs på huvudet till ingenting. Utan istället känner jag endast min så kallade "hårbotten", skallen.
Min skalle blir sedan extremt torr som även resten av min kropp blir efter att jag har duschat. Det är ungefär som att flagna efter en solsemester fast typ gånger 10... och på hela kroppen. Jag tror inte jag riktigt kan förklara känslan eller snarare hur dåligt jag mår för er. För jag trodde jag var berädd, berädd på att tappa håret och sedan lära mig leva med det. Men det går inte, inte för mig. Och för att förstå den här känslan måste man själv gå igenom det. Jag kan ärligt talat säga att jag hade varit 1000 gånger starkar med håret kvar på huvudet än vad jag är nu. 

Jag vet och jag förstår att ni aldrig riktigt kommer förstå mina känslor och tankar, i alla fall inte de flesta av er. Och jag hoppas verkligen också att ni aldrig ska behöva vara med om det här heller.

...Men jag blir bara så himla ledsen.

 

Idag är det en sådan dag där allt känns piss. Helst av allt skulle jag bara vilja gömma mig bland alla kuddar och täcken i min monster säng och försvinna från omvärlden ett tag. Jag saknar verkligen allt och med allt menar jag verkligen allt. Jag vill träna igen, jag vill tillbaka till jobbet, jag vill åka kommunaltrafik, jag vill vistas bland människor, jag vill resa utomlands och mest av allt saknar jag mig själv, mitt hår.. Ibland tar verkligen krafterna slut och dessutom börjar jag redan må dåligt inför på fredag då jag återigen ska få en dos cellgifter. Det är så svårt att förklara alla tankar och känslor jag har konstant. 
Jag vill bara vara frisk igen och återgå till ett normalt liv, ett liv med träning och jobb. Jag vill bara bara borsta mitt hår, så i duschen och schapoonera håret, stå och föna håret eller bara kunna dra mina fingrar igenom det. Samtidigt som jag ändå mår hyfsat bra känns ingenting rätt, allt är bara fel. Får nöja mig med att titta tillbaka på gamla bilder...

 

 

 

 

 

Jag måste erkänna, har suttit här i snart 50 minuter och bara stirrat på skärmen med musik i bakgrunden och försökt skriva till er. Förstår egentligen inte vad det svåra är. Har bloggat tidigare och haft 4 olika bloggar tror jag och aldrig haft det här problemet att jag inte veta vad jag ska skriva. Och egentligen vet jag också , vad jag i alla fall hade tänkt att skriva om men fick inte ut några ord.
Så här sitter jag, i min stora säng med datorn i knät och hade tänkt skriva ett enkelt litet meddelande till er om att jag idag ska besöka en kurator på Huddinge sjukhus. Vilket jag tror kan vara en väldigt bra idé även fast jag har personer att prata med tror jag det här kan vara nyttigt för mig. Dock känner jag mig lite nervös. Men vi får väl se om det blir en hiss eller diss, wish me luck! 

 

 

Jag måste säga att jag mår väldigt bra just nu trots cancern. Även fast jag har riktigt svårt att lära mig leva med cancern och hitta min rätta vardag så må jag säga att jag är i alla fall påväg. Det är klart att tankarna, känslorna allt inom mig bara flödar men jag har börjat acceptera det. För jag och inte ens någon annan kommer någonsin få det här att försvinna och dessutom börjar det gå åt rätt håll så jag mår bra. Jag har och kommer nog alltid leva på en bergodalbana under den här tiden då måendet ena stunden är bra och andra stunden vill jag bara sova för att slippa illamåendet. Men som sagt, den här perioden kommer endast vara en liten del av mitt liv och efter kommer jag kliva ut som ännu starkare person. 
Nu har jag verkligen inte tid för att sitta här och prata med er, jag måste faktiskt kliva upp ur sängen och fixa till mig och sedan kila iväg. Jag ska bli bättre med bloggen, ska åtminstone försöka. 

Btw, om 11 dagar ska jag på Swedish House Mafia! Lyckligtjej.. :):):)

Jag är så otroligt glad just nu. De flesta av vet nog redan varför men för er som inte vet så måste jag verkligen berätta. Min blogg har vart ganska deppig och känsloladdad och det vet jag om så från tårar i ögonen hoppas jag nu istället att ni ska känna glädje och förhoppningsvis få ett stort stort leende på läpparna. 
Som jag tidigare berättade var jag i fredags och gjorde en såkallad PET/CT röntgen, även kallad skiktröntgen. Iallfall så var jag idag på Huddinge sjukhus och träffade min överläkare, som förövrigt är världens bästa läkare. Och vet ni vad hon berättade!? Cancern har stannat upp!!!!! Eller ja, hur ska man förklara. 
Jag kommer inte behöva byta till starkare cellgifter vilket gör att jag slipper fertilitest delen. Kommer fortsätta med cellgifter som planerat och även göra yttligare en till skiktröntgen i januari för att dubbelkolla tumörerna. Vet inte vad mycket mer jag ska säga mer än att jag är så jäääävla glad över att den inte spridit sig. 

 

 

Har mått ganska så jätte dåligt i några dagar men börjar äntligen må bra igen. Så nu har jag faktiskt några saker jag vill dela med mig av, bra saker faktiskt. Så detta blir inget ledsamt inlägg. 

Jag tänkte börja med vad jag ska göra idag och idag ska jag faktiskt på en Hodgkins Lymfom träff. Huddinge sjukhus har anordnat en träff för oss som blivit drabbade och även för anhöriga. Vilket jag tycker är en super bra idé, så vid 3 olika tillfällen kommer man få veta merom sjukdomen, hur det är att leva med den, livet efter osv. Hoppas det kommer va lika bra som jag hoppas på. 

Sedan gjorde jag även en såkallad PET/CT röntgen i fredag vilken jag kommer få veta beskeden imorgon. Då ska jag få träffa min överläkare igen och kolla på röntgen bilderna och får då förhoppningsvis reda på att cancern stannat upp. Och jag vill ju att ni ska va med mig igenom den här resan så tänkte jag faktiskt visa er hur maskinen ser ut som genom för röntgen. Den ser ut såhär:

 

Märkte nu att det var ett tag sen jag hörde av mig till er. Om jag ska vara ärligt så vet jag inte varför de blivit så men det är nog pga att jag inte haft något vettigt att skriva. 
Men iallafall, idag är det fredag. Antar att de flesta är överlyckliga över att det är fredag men det är inte jag. Idag är det en sån här jobbig fredag med cellgifter. Och inte bara det, igår skulle jag egentligen genomfört en så kallad PET/CT röntgen, en sådan röntgen man gör för att se om cellgifterna biter på cancern. Men självaste vätskan som kommer från Tyskland hade inte kommit så fick åka in idag istället. Så just nu ligger jag på Karolinska i Solna och väntar på att vätskan ska spridas ut i kroppen, sedan ska jag röntgas. Därefter måste jag hinna ta mina tabletter och äta för klockan 11.30 ska jag befinna mig på Huddinge sjukhus för cellgiftsbehadling. Ibland undrar man hur det är med planeringen egentligen. 
Jag förstår att ni alla andra längtat tills idag eftersom de blir helg. Men jag hatar dessa fredagar. Redan i onsdags började jag må dåligt psykist och även få ångest. Ännu värre blir det när jag vet att jag är långt ifrån att bli frisk och att den här ångesten och illamåendet kommer jag få uppleva minst 8 gånger till. 
Men jag har insett en sak nu, jag har insett att det är okej att må dåligt. För jag har all rätt i världen att vara grinig, arg, ledsen osv för ingen älskar cancer.

Det är klart att jag kommer vara irriterad - för jag får inte göra allt jag vill göra. 
Det är klart jag kommer må dåligt - med tanke på alla mediciner jag får. 
Det är klart jag kommer va arg - för ingen hatar det här mer än jag. 
Det är klart jag kommer vara ledsen - för jag saknar det vanliga livet så extremt mycket. 
Men det är okej, det är okej att känna såhär.