Jag vet att jag lova...

Jag vet att jag har lovat att alltså köra på. Men ibland så känns det som att de inte kommer gå. Jag försöker verkligen vara stark samtidigt som de känns som jag går i motvind. Och samtidigt som insidan gång på gång rasar och allting känns förjäves gör jag mitt bästa för att ändå känna mig okej.
Det är tufft att ha cancer, det går tyvärr inte att blunda för den sanningen. Jag har så mycket tankar, funderingar och känslor som bara snurrar runt i mig. Det finns frågor jag bara längtar efter att få svar på. Sen finns det så himla mycket jag egentligen skulle vilja skriva ut här men som jag inte riktigt kan sätta ord på. Jag ska tänka och fundera lite till, sedan ska jag skriva av mig.
Annars så för första gången på länge så tog jag kort på mig själv igen i fredags. Sminket och den nya peruken kändes ändå helt okej, längesen jag kände mig såhär snygg faktiskt. 
 

Kommentera inlägget här :