cassandrajuliab.blogg.se

Jag har tänkt en hel del, eller snarare jag tänker nog ganska mycket nu förtiden. Jag tänker nog alldeles för mycket egentligen, nu när jag väl tänker efter men ändå. Men i allt dehär tänkandet så finns de faktiskt en liten sak som jag tänker på lite oftare och det är faktiskt mitt jobbet konstigt nog.
Nu undrar ni säkert: Varför? Varför tänker jag lite mer på jobbet av alla saker? Men varför inte egentligen? 
Ja jag vet att när man väl jobbar så vill man bara att dagen ska vara slut. Man vill att helgen ska vara lite lite längre och man bara lääängtar efter att ha sin semester. Men samtidigt kan väl jag inte vara ensam om att längta efter jobbet när man t.ex. ligger hemma i sängen sjuk(?), regnet öser ned på ens semester dagar(?)  
Fast iofs är de nog inte jobbet i sig man längtar efter utan ens kolleger eller har jag fel? 

Jag måste iaf erkänner att min sjukskriven var extremt skön de första 3-4 veckorna eftersom jag jobbat hela sommaren utan att tagit ut någon semester. Jag kan faktiskt säga att jag njöt av den även fast jag låg och mådde super illa ungefär hälften av tiden. Men sen då? Nu då? Jag börjar snart klättra på väggarna. Jag hatar sjukskrivningen, jag hatar skit cancern, jag hatar att jag inte kan eller snarare inte får jobba. Jag vill tillbaka!! 
Jag vill, jag vill, jag vill gnälla lite om våra kundtider! 

 

Jag saknar mina rutiner. Jag saknar er mina otroligt härliga vänner, vårt lilla gäng.