cassandrajuliab.blogg.se

Cassandra Julia Bleiweiss heter jag. En 20 årig tjej som lever i Sveriges huvudstad, Stockholm. Mitt liv var väl ganska normalt tror jag. Jag jobbade på, tränade, umgicks med mina vänner och familj, ja allt det där. Jag var glad då, hade ingenting att klaga på utan jag trivdes med livet. Men så hände det nånting som förändrade hela mitt liv och det som hände vill jag dela med mig till er. 

Enligt mig började mardrömmen natten till onsdag den 18 april i år. Mitt i natten vaknar jag av enorma bröstsmärtor, hade svårt att andas och kallsvettades. Jag minns inte varför och hur men på ett eller annat sätt kände jag plötsligt en knöl på halsen eller inte riktigt på halsen utan ovanför nyckelbenet. 
Under förmiddagen den 18 april kämpande jag mig igenom en jobbintervju med smärtorna i bröstet och rädslan i kroppen. Direkt efter ringer jag vårdcentralen i stureby och ber om en akuttid. Jag har alltid vart en sån person som går en gång för mycket än en gång för lite, dessutom så kände jag att nånting inte var rätt. 
Runt 14.00 tiden lyckades jag få en tid för att träffa en läkare, tänker inte skriva ut något namn eller så men han var den sämsta läkaren jag träffat. Jag berättade om mina smärtor och knölen som jag var väldigt orolig över, då den va dryga 2cm. Han känner och klämmer och mäter och påstår sedan att det är en uppsvullnad lymfkörtel men att det inte är någon fara. 

 

Dagarna, veckorna, månaderna flög förbi. Gjorde yttligare besök på Södersjukhuset och även Vårdcentralen i hopp om hjälp denna gång vilket jag även fick. Denna gång skickade läkaren mig till Södersjukhuset för att ta prover på knölen och även till Dalens sjukhus för lungröntgen och slutligen till Huddinge sjukhus. 

Måndag den 30 juli kom beskedet, jag hade inte haft fel utan till 99% hade jag en sjukdom som heter Hodgkins Lymfom, cancer i lymfkörtlarna. 
Läkaren började berätta vad som skulle hända och hur vi skulle gå tillväga för att se om det nu var Hodgkins och i så fall i vilken grad och vilken behandling jag skulle få.
Samtidigt som frågorna och olika tankar dök upp i huvudet så förstod jag ingenting, allt var ett enda stort frågetecken.
Såklart var mamma med till sjukhuset den här dagen, Mormor stod och väntade utanför sjukhuset för att köra mig till jobbet när vi var klara. Men jag förstod inte, enligt läkaren från Vårdcentralen skulle jag dit och göra fler prover. Men nu var jag i chock. 

Jag jobbade inte den dagen, ringde min chef och förklarade. Så tillbringade dagen med mormor och min kusin, hamnde sedan hos mina kusiner och samtidigt kom deras mamma. Hon hade googlat, läst en massa om sjukdomen och kunde nästan allt. Medan jag inte hade någon anning om vad Hodgkins Lymfom var, tror till och med jag glömde bort namnet på sjukdomen.
Men det var av henne, av henne jag fick reda på att de var lymfkörtelcancer. Jag Cassandra Julia Bleiweiss 20 år hade fått cancer, bara ordet cancer gjorde mig livrädd..

 

Efter operationer, röntgen, prover och en mängd läkarbesök visade det sig i alla fall att det var den snälla varianten av Hodgkins, jag skulle bli frisk igen men det var bara en tidsfråga om när. Tydligen så hade det spridit sig lite, enligt läkaren satt det en klase tumörer vid nyckelbenet ned bakom lungorna, bakom hjärtat, i vänster ljumske och på 2 delar i ryggraden. Detta ledde till en 6 månaders behandling av cellgifter. Planen var nu att varannan fredag skulle jag komma in till Huddinge sjukhus på en cellgiftkur och varje torsdag innan behandling var de provtagning och läkarbesök. 
En sjukskrivning skrevs ut, kommunaltrafik och vistas i stora folkmängder kunde jag bara glömma pga infektionrisk. 

Fredagen den 7 september började jag min sjukskrivning och även min cellgiftbehandling, det kändes självklart väldigt konstigt och tankarna bara snurrade i skallen på mig och det gör det även än. Varför just jag? Varför just cancer? Varför nu? 

Meningen med den här bloggen kommer först och främst var för min egna skull men även för er alla. Ni kommer få följa mig igenom den här skiten och jag ska försöka uppdatera er så ofta jag kan och orkar. Jag kommer vara helt ärlig mot er, kommer vara ledsen och jag kommer vara glad, jag kommer berätta allt för er. 
Har ni frågor så ställ dom, har ni tips till mig så berätta dom. 

 

Det här är jag..